Välkommen till Fjärde Åldern!

Nya steg i ålderstrappan

 

Allt har ett bäst-före-datum, inte bara mjölk och korv. Vi människor är inga undantag. Enligt den gamla ålderstrappan, som vi minns från oljetryck och allmogemålningar, så bar livet i bästa fall uppåt till 50-årsåldern, och vid 70 var man ”gammal och grå” enligt Bondepraktikan.  Men gamla tiders ålderstrappa stämmer inte längre, livslängden ökar mer och mer och vi blir fler och fler som lever ett mycket längre liv. Stegen i trappan har, liksom hundraåringarna, blivit fler.

      Det har ofta talats om människans tre åldrar, om barndomen, medelåldern och ålderdomen, och efter 75 år ansåg många att livet inte var mycket värt. Varför då inte kalla dessa nya år som vi har fått för Fjärde åldern, och låt oss säga att den börjar kring 80. Vi är som sagt många som redan är där, och det är ännu flera som är på väg dit.

    Den skickliga konstnären Cecilia Torudd, kanske mest känd för serien om Den ensamma mamman, tecknade för några år sedan en ny och modernare ålderstrappa där 80-åringarna sitter tuffa på en motorcykel på det sista steget . Men jag undrar verkligen om hon tänkt färdigt, för sedan finns bara stupet, lika grymt och ofrånkomligt som den gamla omtalade ättestupan. Inget trappsteg för 90-åringarna, inget för 100-åringarna.  Och, om vi får tro vetenskapliga teorier, så behövs det kanske snart ännu flera steg.

   Men om vi nu redan är i Fjärde åldern eller närmar oss den, varför inte se till att det blir en meningsfylld tid.

   Ja ja, det är lätt att säga, tycker du kanske.

   Naturligtvis är det individuellt hur vi lyckas med det och naturligtvis beror det mycket på hur gropig vägen genom livet varit, och över sjukdom och senilitet råder ingen.

    Krämporna kommer smygande även till den som har förmånen att kalla sig frisk. Tröttheten kommer som en objuden gäst och ibland gör den sig så hemmastadd som den tänkte bli bofast.

   Det blir svårare och svårare att acceptera den bild man möter i spegeln.

   Vänkretsen krymper fortare och fortare. Den kultur som var min när jag var ung, den är inte up-to-date längre.

   Men ibland händer det att vi själva gör det svårare alldeles i onödan.

   Vi har ofta väldigt svårt att se oss som gamla och hjälplösa, och därför tar vi inte emot den hjälp och de hjälpmedel som faktiskt finns i vår nya tid.

   Jag var själv en av dem som var generad för att behöva gå med käpp, och när jag behövde en rollator, fick mina barn nästan tvinga mig att skaffa en. Nu är både min blommiga käpp och min röda rollator både min glädje och min trygghet.

   Mycket kan vara och är tungt i Fjärde åldern, men kanske måste vi ibland fundera över om vi själva kan sätta lite färg på tillvaron.

 

Birgit Bergkvist 

Skribent och bloggare på FjärdeÅldern.se